Under Almedals-veckan i Visby i juni varje år samlas politiker, näringsliv, universitetsmänniskor, kommunala och regionala tjänstemän, fackförbund och många fler. Även kulturperspektiven ägnas stor uppmärksamhet och på senare år har många av dem samlats under paraplyet ”Kultur i Almedalen”. I år, 2026, utökades det programmet eftersom det varit så populärt bland publiken. Framför allt handlar panelerna om kulturpolitik och exempel på ämnen som togs upp var årets kulturbarometer (svenskarnas syn på kulturutbudet), vad kulturella och kreativa näringar betyder för samhällsekonomin, diskussion med de kommunföreträdare där man satsar mest på kultur (Malmö, Umeå, Västra Götaland), om breddad finansiering – bland annat om hur man kan få in donatorer till den offentliga kulturen vilket står högt på kulturminister Parisa Liljestrands agenda. Programpunkterna var omfattande och en av de jag lyssnade på hette Kulturriket 3.0 – en visionär kulturpolitik för en ny tid, där bland andra VD för Svensk Scenkonst Mikael Brännvall och generalsekreteraren för Sveriges Museer Gunnar Ardelius medverkade. De utgick i sitt samtal från att kulturen måste vara fundament i ett samhälle, och det är ju återkommande att kultur är avgörande för ett demokratiskt samhälle. Men vad menas egentligen med det? Det kan vara bra att återkomma till för att inte tappa siktet och så gjorde man också i panelen. De framhöll att det är så man på andra sätt kan möta andras åsikter och uppleva andras världar. Och det är ju så att genom konsten hamnar förståelsen på ett annat plan – det blir mer engagerande och inlevelsefullt. Konsten och kultur är också betydelsefullt för att förstå sin samtid och det är där som man också kan testa andra sätt att tänka och det är försåts en viktig väg för samhällsanalys och för samhällskritik. Filosofen och hedersdoktorn vid LU Jonna Bornemark skriver i sin bok Det omätbaras renässans om konsten som fundament: ”Konstnärliga uttryck uppfattas ibland som underhållning och som grädde på moset i en trist vardag. Men med tanke på konstens förmåga att fånga upp vad-heter, stå i kontakt med icke-vetandet och därmed också forma om våra etablerade kategorier är det snarare den tallrik moset ligger på.”
Det var också temat på det samtal jag medverkade i, anordnat av Folkuniversitetet och Göteborgs universitet tillsammans med vicerektorn där, Pauli Kortteinen; Anna Ekström, tidigare utbildningsminister och nu ordförande Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation; och Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria på KTH och ordförande för Folkuniversitetet. Vi samtalade om kulturens värde utifrån, som det stod i programbeskrivningen: ”Vilken plats ska konsten och kulturen ha i ett samhälle där ekonomisk nytta blivit det dominerande värdemåttet? Hur förstår vi kulturens roll för bildning, demokrati och människans existentiella behov?”. Det var en ynnest att få diskutera de frågorna meden så kunnig och engagerad panel och publiktillströmningen var faktiskt mycket stor. Det gällde även de övriga kulturpaneler jag besökte och det visar att kulturfrågorna står högt på agendan i Almedalen. De har blivit fler för varje år och jag tror det kommer att ta ännu större plats i programmet nästa år. Det är värt att åka till Almedalen för att sprida kulturens värde!
Ann Kristin Wallengren
Vicerektor för kultur och pedagogisk utveckling
PS. Onsdagen den 2 december anordnar Kulturforum och Hållbarhetsforum vid Lunds universitet en eftermiddag om konsten och kulturens betydelse för en hållbar framtid med sina förmågor att skapa förståelse, väcka engagemang och ge nya perspektiv.
Programmet uppdateras i början av november, men boka gärna in datumet redan nu. Läs mer i kalendariet: Konsten att skapa framtiden: om kulturens betydelse för en hållbar framtid.
Kommentarer